Den sovjetiska byråkratin
Avsnittet "Kampen mot byråkratin" i Anders Carlssons "Resa in i det okända. Oktoberrevolutionen och den sovjetiska erfarenheten" beskriver varför "byråkratin" uppstod efter Oktoberrevolutionen och varför man aldrig blev av med den.
Lenins vision i "Staten och kapitalet" var ju en stat byggd efter Pariskommunens principer, där funktionärerna inte skulle ha mer betalt än genomsnittliga arbetare, och där statens uppgifter skulle vara så enkla, "kontroll och registrering", att vilken köksa som helst skulle kunna sköta dem.
Carlsson har full förståelse för att bolsjevikerna genast måste överge dessa principer. Lenin själv förklarade det med att vem som helst inte är lämpad för att administrera - det krävs kunskaper för det. Partiet var därför tvunget att "muta" gamla tsaristiska ämbetsmän och borgerliga experter med hjälp av höga löner. Men det där skulle bara vara temporärt - tills man hunnit utbilda röda experter ur folkdjupen.
Till att börja med höll man på Pariskommunens principer för åtminstone för partimedlemmarna. Om dessa hade statliga jobb så fick de betala en partiskatt motsvarande skillanden till arbetarlöner. Men 1934 togs i tysthet partiskatten bort. Carlsson förklarar det med att under den sovjetiska "andra revolutionen" - kollektiviseringen och den snabba industrialiseringen under första femårsplanen - efter NEP-periodens marknadsekonomi, så krävdes materiella incitament för att få även partimedlemmar att utbilda sig till mer ansvarskrävande poster.
Ett annat fenomen som bredde ut sig inom de högre skikten i samhället var privilegiesystemet, företeelsen att man kunde gå förbi köerna till t.ex. livsmedelsbutikerna genom särskilda butiker för de privilegierade. Det här var något som man skämdes för, men enligt Carlsson troligen nödvändigt i varje samhälle som präglades av knapphet. (Och som inte ransonerar "med hjälp av plånboken", med höga inkomstklyftor).
Avsnittet i boken heter som sagt "Kampen mot byråkratin" och beskriver partiets upprepade kampanjer mot missbruk av de förmåner som det privilegierade skiktet hade. Man försökte med "kontroll uppifrån" vilket inte lyckades. Sedan uppmanade man till "kontroll underifrån". Och när det heller inte lyckades ta död på korruptionen, så tog man till "det tunga artilleriet", NKVD, säkerhetspolisen. Det lyckades inte heller och allt slutade med att "byråkratin" till slut lyckades få lugn och ro från alla kampnajer och så småningom förvandlade den sig till en ny kapitalistisk klass. Men det är oklart när de skedde. Var det redan på 30-talet, 50-talet eller senare? Men om det handlar ett senare kapitel som jag återkommer till.
Här är ett rätt representativt citat som belyser Carlssons värdering av "kampen mot byråkratin" (sidan 365):
För egen del anser jag att Stalin och Zjdanov hade en riktig utgångspunkt. Det är kontrollen underifrån, demokratin som är avgörande. I den bästa av världar behövs det inga materiella incitament. Människor får vad de behöver och begär och gör samhällstjänst i glädje och av fri vilja. Sovjetunionen nådde aldrig fram till en sådan vacker kommunistisk värld. När privilegiesystemet infördes var Sovjet ännu ett ekonomiskt och kulturellt efterblivet land, präglat av knapphet. Då kan jag inte med bestämdhet hävda att det var fel att använda materiella incitament för att sporra människor, också kommunister att utbilda sig och arbeta bättre, trots att jag, som Lenin, är varm anhängare av Pariskommunens principer och trots att jag finner de dåvarande privilegiernas storlek stötande och de negativa konsekvenserna destruktiva. Revolutioner måste göras med de människor som finns.
...
I Sovjetunionen nådde den antibyråkratiska kampen för demokratiska reformer inte ända fram, kanske för att den sattes in för sent. När Stalin, Zjdanov med flera satt in stöten var de byråkratiska strukturerna så förskansade att de inte hade kraft att stå emot.
De här citaten belyser något som jag upplever som en brist med hela boken. Den tar inte ställning till vad den "sovjetiska erfarenheten" är. Trots alla beskrivningar av brister och fel finns ingen egentlig kritik av partiets ledning. Det finns inga lärdomar att dra för dem som vill upprepa det socialistiska experimentet. Vad är då nyttan med denna bok, bortsett från de fakta den presenterar?
Lenins vision i "Staten och kapitalet" var ju en stat byggd efter Pariskommunens principer, där funktionärerna inte skulle ha mer betalt än genomsnittliga arbetare, och där statens uppgifter skulle vara så enkla, "kontroll och registrering", att vilken köksa som helst skulle kunna sköta dem.
Carlsson har full förståelse för att bolsjevikerna genast måste överge dessa principer. Lenin själv förklarade det med att vem som helst inte är lämpad för att administrera - det krävs kunskaper för det. Partiet var därför tvunget att "muta" gamla tsaristiska ämbetsmän och borgerliga experter med hjälp av höga löner. Men det där skulle bara vara temporärt - tills man hunnit utbilda röda experter ur folkdjupen.
Till att börja med höll man på Pariskommunens principer för åtminstone för partimedlemmarna. Om dessa hade statliga jobb så fick de betala en partiskatt motsvarande skillanden till arbetarlöner. Men 1934 togs i tysthet partiskatten bort. Carlsson förklarar det med att under den sovjetiska "andra revolutionen" - kollektiviseringen och den snabba industrialiseringen under första femårsplanen - efter NEP-periodens marknadsekonomi, så krävdes materiella incitament för att få även partimedlemmar att utbilda sig till mer ansvarskrävande poster.
Ett annat fenomen som bredde ut sig inom de högre skikten i samhället var privilegiesystemet, företeelsen att man kunde gå förbi köerna till t.ex. livsmedelsbutikerna genom särskilda butiker för de privilegierade. Det här var något som man skämdes för, men enligt Carlsson troligen nödvändigt i varje samhälle som präglades av knapphet. (Och som inte ransonerar "med hjälp av plånboken", med höga inkomstklyftor).
Avsnittet i boken heter som sagt "Kampen mot byråkratin" och beskriver partiets upprepade kampanjer mot missbruk av de förmåner som det privilegierade skiktet hade. Man försökte med "kontroll uppifrån" vilket inte lyckades. Sedan uppmanade man till "kontroll underifrån". Och när det heller inte lyckades ta död på korruptionen, så tog man till "det tunga artilleriet", NKVD, säkerhetspolisen. Det lyckades inte heller och allt slutade med att "byråkratin" till slut lyckades få lugn och ro från alla kampnajer och så småningom förvandlade den sig till en ny kapitalistisk klass. Men det är oklart när de skedde. Var det redan på 30-talet, 50-talet eller senare? Men om det handlar ett senare kapitel som jag återkommer till.
Här är ett rätt representativt citat som belyser Carlssons värdering av "kampen mot byråkratin" (sidan 365):
För egen del anser jag att Stalin och Zjdanov hade en riktig utgångspunkt. Det är kontrollen underifrån, demokratin som är avgörande. I den bästa av världar behövs det inga materiella incitament. Människor får vad de behöver och begär och gör samhällstjänst i glädje och av fri vilja. Sovjetunionen nådde aldrig fram till en sådan vacker kommunistisk värld. När privilegiesystemet infördes var Sovjet ännu ett ekonomiskt och kulturellt efterblivet land, präglat av knapphet. Då kan jag inte med bestämdhet hävda att det var fel att använda materiella incitament för att sporra människor, också kommunister att utbilda sig och arbeta bättre, trots att jag, som Lenin, är varm anhängare av Pariskommunens principer och trots att jag finner de dåvarande privilegiernas storlek stötande och de negativa konsekvenserna destruktiva. Revolutioner måste göras med de människor som finns.
...
I Sovjetunionen nådde den antibyråkratiska kampen för demokratiska reformer inte ända fram, kanske för att den sattes in för sent. När Stalin, Zjdanov med flera satt in stöten var de byråkratiska strukturerna så förskansade att de inte hade kraft att stå emot.
De här citaten belyser något som jag upplever som en brist med hela boken. Den tar inte ställning till vad den "sovjetiska erfarenheten" är. Trots alla beskrivningar av brister och fel finns ingen egentlig kritik av partiets ledning. Det finns inga lärdomar att dra för dem som vill upprepa det socialistiska experimentet. Vad är då nyttan med denna bok, bortsett från de fakta den presenterar?
Kommentarer
Skicka en kommentar