"Den sovjetiska erfarenheten"

Anders Carlssons drygt 700 sidor långa "Resa in i det okända Oktoberrevolutionen och den sovjetiska erfarenheten" innehåller väldigt mycket material, som kan användas för att diskutera just den sovjetiska erfarenheten av socialismen. Det vore lite meningslöst att använda bara ett blogginlägg för att kommentera denna väldiga bok, så jag ska dela upp mina reflektioner i ett antal avsnitt av bloggen.

Boken behandlar Sovjetunionens historia från Oktoberrevolutionen fram till vad den betraktar som kontrarevolutionen 1990. Men trots att den historiska processen följs i stora drag, är boken också uppdelad i ett antal teman, med kapitelrubriker som "Vad är socialism?", "Oktoberrevolutionens hemlighet", "Utrikespolitik och proletär internationalism", "Några rader om Stalin", "Den andra revolutionen", "Kampen mot byråkratin", "Demokrati och massrepression", "Kontrarevolution ovanifrån" och "Oktoberrevolutionens lärdomar".

Alla dessa teman är högintressanta för socialister som vill undvika en "kontrarevolution ovanifrån" men även för dem som tvivlar på att socialismen är möjlig eller ens önskvärd.  I egenskap av tidigare mångårig redaktör för Proletären, är det inte överraskande att Carlsson har en i grunden positiv och försvarande inställning till den sovjetiska utvecklingen fram till Gorbatjov-perioden. Men det hindrar inte att  han inte väjer för att presentera negativt material som man kan tycka talar emot hans slutsatser.

I detta första inlägg tänkte jag kommentera avsnittet "Vad är socialism?" Här förekommer ju en mängd åsikter beroende på politisk riktning, allt från att Sovjet aldrig var socialistiskt till att socialismen upphörde i och med Stalins utkonkurrerande av Trotskij kring 1925, Chrustjovs avstaliniseringstal 1956, Gorbatjovs perestroika på 1980-talet eller Jeltsins privatiseringsreformer i början på 1990-talet.

Carlsson definierar till att börja med socialismen marxistiskt som övergångsprocessen mellan kapitalismen och det kommunistiska klasslösa samhället (sid 49). Men han ställer sig också positiv till Walter Ulbrichts tveksamma idé om den "mogna socialismen" som ett relativt självständigt samhällssytem. I samma riktning går uttalandet "Socialismen betecknar både en mångfacetterad politisk riktning och ett sätt att organisera samhället" (sid 48, min kursivering).

Överbetonas inte i så fall sådant som statens ägande, central planering m.m. vilka är möjliga även i kapitalistiska samhällen? Kan ett "produktionssystem" vara "socialistiskt" utan att arbetarklassen har den reella makten över detta produktionssystem? Anders Carlsson tycks vilja svara "Ja" på den frågan. I följande blogginlägg ska jag kommentera hans syn konkret på byråkratins respektive arbetarklassens inflytande på den sovjetiska politiken.

För Marx och Engels var arbetarklassens makt under "kommunismens första fas" (som på 1900-talet började betecknas som socialism), nödvändig. De använde t.o.m. uttrycket "proletariatets diktatur". Anledningen var helt enkelt att de egendomslösa till skillnad från alla andra samhällsklasser har ett 100-%-igt intresse av ett samhälle med gemensam egendomsrätt.

Det räcker dock inte med att arbetarklassen har den formella makten (genom ett parlament eller genom ett "arbetarklassens parti") Makten måste organiseras på något sätt. Var det där man misslyckades i Sovjetunionen? Det finns en hel del material som kan bidra till svaret på den frågan i denna bok.