Rätten till lättja
"Rätten till lättja" av Paul Lafargue har en titel, som nog kan verka frånstötande på många, inklusive mig. Kan man verkligen tycka att det skulle vara något positivt med lättja, en av de sju dödssynderna? Enligt Wikipedia kan lättja förutom lathet även översättas med likgiltighet ( acedia ), vilket knappas kan ses som en positiv egenskap. Motsatsen till lättja är den positiva egenskapen flit. Men varför skulle flit vara något positivt? Nu betraktade väl inte Lafargue, Marx' svärson och socialistisk politiker, sin bok i första hand som en moralisk traktat. Men det finns en moralisk aspekt i den värd att fundera över. Lafargue ser det som viktigt att få arbetarklassen att inse att fritidssysselsättningarna är mer värda än förvärvsarbetet. Man skulle kunna se Lafargue som en föregångare till dem som propagerar för medborgarlön till alla, oavsett om man arbetar eller inte. Men Lafargue är radikalare än de flesta anhängare av medborgarlön. Desssa anser ju i allmänhet att