Rätten till lättja
"Rätten till lättja" av Paul Lafargue har en titel, som nog kan verka frånstötande på många, inklusive mig. Kan man verkligen tycka att det skulle vara något positivt med lättja, en av de sju dödssynderna? Enligt Wikipedia kan lättja förutom lathet även översättas med likgiltighet (acedia), vilket knappas kan ses som en positiv egenskap. Motsatsen till lättja är den positiva egenskapen flit. Men varför skulle flit vara något positivt?
Nu betraktade väl inte Lafargue, Marx' svärson och socialistisk politiker, sin bok i första hand som en moralisk traktat. Men det finns en moralisk aspekt i den värd att fundera över. Lafargue ser det som viktigt att få arbetarklassen att inse att fritidssysselsättningarna är mer värda än förvärvsarbetet.
Man skulle kunna se Lafargue som en föregångare till dem som propagerar för medborgarlön till alla, oavsett om man arbetar eller inte. Men Lafargue är radikalare än de flesta anhängare av medborgarlön. Desssa anser ju i allmänhet att de flesta ändå skulle fortsätta arbeta trots sin garanterade inkomst.
Lafargue skulle kunna ha nöjt sig med att kritisera den långa arbetstiden - ofta över tio timmar när boken skrevs 1880 - men han attackerar arbetarklassens inställning till arbetet. Motpolen till hans "rätten till lättja", det gamla arbetarklasskravet på "rätten till arbete" förhånas.
Även om vissa av Lafargues formuleringar känns för skarpa, tycker jag nog att han hade en poäng. Kravet på "rätt till arbete" kan man tolka som att det är själva arbetet i sig och inte dess resultat som är det viktiga. Men är inte arbetet ett nödvändigt ont?
Lafargues svärfar, Karl Marx, hade en mer sofistikerad syn på arbetet. Han skiljde mellan det nödvändiga arbetet, som krävs för människans överlevnad, och det kreativa arbetet: kulturellt och vetenskapligt "arbete". Han trodde ju inte att det nödvändiga arbetet kommer att försvinna, men det borde minskas så mycket det går. Maskiner och automatisering möjliggör det - om produktionen organiseras efter behov och inte efter profit.
Det moraliska kravet att "göra rätt för sig", att alla som kan ska delta i det "nödvändiga arbetet", kommer nog att finnas kvar väldigt länge. "Lättjan" i betydelsen "frånvaro av arbete" har liksom arbetet inte något egenvärde.
Nu betraktade väl inte Lafargue, Marx' svärson och socialistisk politiker, sin bok i första hand som en moralisk traktat. Men det finns en moralisk aspekt i den värd att fundera över. Lafargue ser det som viktigt att få arbetarklassen att inse att fritidssysselsättningarna är mer värda än förvärvsarbetet.
Man skulle kunna se Lafargue som en föregångare till dem som propagerar för medborgarlön till alla, oavsett om man arbetar eller inte. Men Lafargue är radikalare än de flesta anhängare av medborgarlön. Desssa anser ju i allmänhet att de flesta ändå skulle fortsätta arbeta trots sin garanterade inkomst.
Lafargue skulle kunna ha nöjt sig med att kritisera den långa arbetstiden - ofta över tio timmar när boken skrevs 1880 - men han attackerar arbetarklassens inställning till arbetet. Motpolen till hans "rätten till lättja", det gamla arbetarklasskravet på "rätten till arbete" förhånas.
Även om vissa av Lafargues formuleringar känns för skarpa, tycker jag nog att han hade en poäng. Kravet på "rätt till arbete" kan man tolka som att det är själva arbetet i sig och inte dess resultat som är det viktiga. Men är inte arbetet ett nödvändigt ont?
Lafargues svärfar, Karl Marx, hade en mer sofistikerad syn på arbetet. Han skiljde mellan det nödvändiga arbetet, som krävs för människans överlevnad, och det kreativa arbetet: kulturellt och vetenskapligt "arbete". Han trodde ju inte att det nödvändiga arbetet kommer att försvinna, men det borde minskas så mycket det går. Maskiner och automatisering möjliggör det - om produktionen organiseras efter behov och inte efter profit.
Det moraliska kravet att "göra rätt för sig", att alla som kan ska delta i det "nödvändiga arbetet", kommer nog att finnas kvar väldigt länge. "Lättjan" i betydelsen "frånvaro av arbete" har liksom arbetet inte något egenvärde.
Kommentarer
Skicka en kommentar