Radikala funderingar

En del leninister av olika schatteringar, inklusive olika varianter av maoism, har diskuterat om enskilda, specifika länder är imperialistiska utifrån Lenins definition i ”Imperialismen, kapitalismens högsta stadium” . Det förefaller inte särskilt meningsfullt, om man betänker att Lenin såg imperialismen som ett system, ” ett stadium av” det kapitalistiska systemet. Då är t.ex. andelen kapitalexport kontra varuexport inte så intressant för enskilda länder. När Lenin skrev sin pamflett, så tycktes världen bestå av två delar, en liten rik högt utvecklad kapitalistisk del vilken plundrade resten av världen. Om man hade tittat lite närmare på relationen mellan dessa två delar, så hade man sett att plundringen möjliggjordes av den rika delens militära erövringar av kolonier. Stormakterna inom denna västvärld befann sig under upptakten till första världskriget i en skarp tävlan om kontrollen av dessa kolonier och inflytelsesfärer. Hur ska man se på relationen mellan kapitalismen...

Det är knappast okontroversiellt att påstå att det skett radikala förändringar i världspolitiken sedan Sovjetunionens sammanbrott 1990. Den dominerande konflikten i världen mellan Väst och Öst, det ”kalla kriget”, ersattes under ett decennium av ett ”unipolärt” tillstånd, där USA dominerade världen både ekonomiskt och militärt. Dollarn som världens reservvaluta och de 800 – 900 militära baserna garanterade världsherraväldet för en tid. Men så småningom började det talas om framväxten av en multipolär värld. BRICS, en sammanslutning av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika var ett symptom. BRICS distanserade sig främst på det ekonomiska området från beroendet av de internationella organ som Världsbanken och Internationella valutafonden, vilka dominerades av USA. I och med främst Kinas och senare Indien enorma ekonomiska tillväxt sedan sekelskiftet har USA försvagats relativt. Stora delar av tillverkningsindustrin med undantag för militärindustrin har flyttat utomlands. ...